Sällskapsdjur
Sällskapsdjur
Vitstjärtade hjortar (white-tailed deer) är utbredda i Nordamerika och finns i områden med blandade lövskogar och gläntar. Eftersom årtiderna starkt påverkar vad de äter, är de inte beroende av en enda födoart. De är betande växtätare som söker genom olika vegetation efter de mest näringsrika och smakrika födoämnena för säsongen. Även kallas "opportunistiska ätare" – de äter mindre önskade växter när favoriter saknas.
Icke-träiga växter utgör stor del av kosten på vår/sommar. När temperaturen stiger efter vintern söker hjortarna nya, lövasiga växter och finns ofta vid gläntkantar. Säsongsväxter och buskar är favoriter. Maskrosör, klöver, ambrosia (ragweed) och vissa svampar, samt färska gräsarter. Träiga växter och löv som hundbjörk (dogwood), sassafras, björnbär (blackberry) och grönbär (greenbrier) ingår också.
Att hitta tillräckligt med rätt föda på hösten är kritiskt för vinteröverlevnad. Ätvanorna ändras drastiskt efter augusti. Istället för lövasiga växter söker hjortarna ekollar. Ekollar är första val på hösten, men vid brist vänder de till muskaddruvor (muscadines), persimmon, äpplen och odlade grödor. De äter gärna majs och vete. Vintertid: träiga växter som sumak och andra buskar.
Utöver säsongsberoende kost kräver hjortar tillförlitlig vattenkälla. Hemområdet är ca 1,6 km (1 mil). De behöver minst en permanent vattenkälla – bäckar, strömmar, sjöar. Vatten i lövasiga växter hjälper också till hydrering.
Vill du se fler hjortar på din mark – förstå att kosten varierar med säsongerna. Förbättra livsmiljö genom att odla lövasiga växter och ogräs vid gläntkanter. Håll träiga växter borta från gläntar, låt buskar och blomväxter växa. Sköta gräs så det inte överväxer föda hjortarna föredrar. Hjortar äter gräs men föredrar unga skott. På hösten är ekollar nödvändiga – ekar vid gläntkanter ger nöten. Att kasta ut majs kan också locka hjortar.