Sällskapsdjur
Sällskapsdjur
Både kobror och skällslangsormar är farliga och effektiva rov djur. Båda kan ge dödliga bittar till människor, men de har olika gifttyper. Trots likheter i faran finns nyckelskillnader.
Kobror tillhör släktet Naja (mest utbredda ormsläktet). Ca 20–22 arter. Lever i Afrika, Indien, Sydostasien, Indonesien, Mellanöstern.
Skällslangsormar tillhör släkten Crotalus och Sistrurus. Ca 30 arter. Huvudsakligen sydvästra USA, men arter finns nordut och sydut.
Skällslangsormar kännetecknas av skällan på svansens ände – varningssignal. De är gropviperer med värmekänsliga gropar under näsan. Bred triangulära huvuden, kattslita pupiller. Kroppar tjocka och tunga. Stora huggtänder som fälls ut vid gapande mun (upp till 180°). Genomsnittslängd 90–120 cm.
Kobror är långa, smala ormar. Genomsnitt 120–180 cm, men många arter växer mycket större, mest känd kungsobra (genomsnitt 5,5–6 m). Mest anmärkningsvärt: huven bakom huvudet – en utvidgning av revben, används som varning som skällslangsormens skälla.
Skällslangsormar är ovovivipara eller vivipara – honor håller ägg internt som kläcker vid läggning, eller föder levande unga. Nyfödda är omedelbart självgående.
Kobror är unika: de bygger bon till sina unga. Som de flesta ormar är de ovipara (lägger ägg). 20–40 ägg i bo, honan vaktar under inkubation 60–90 dagar. Nyfödda ~50 cm, kallas kläcklingar. Föds med full giftstyrka.
Skällslangsormar har hemotoxiskt gift – förstör vävnader, degenererar organ, stör blodkoagulation. Utan behandling kan bitt leda till amputering eller död.
Kobror har starkt neurotoxiskt gift – attackerar nervsystemet, förlamning. Vissa arter har även hemotoxiska drag, och vissa kan spotta sitt gift.
Både kobrabitt och skällslangsormsbitt kräver antidot (inte sugning). Antidot finns för båda och tillverkas ur ormens eget gift.