Sällskapsdjur
Björnormen (Pituophis catenifer) är en visslande knäpporm från Nordamerika. Den är den mest observerade ormen i Nebraska och finns i gräsmarker, åkermarker och öppna skogar. Björnormen är icke-giftig och växer upp till 224 cm lång. Dess kost består av små däggdjur, fåglar och ägg. Björnormen är gulaktig, med rödbruna till svarta fläckar på ryggen. Magen är kräm med bruna eller svarta fläckar och svansen är tydligt mönstrad och bandad med svart och beige. Björnormar är inte farliga för människor men när de hotas kan de förväxlas med kuggormar.
Björnormars parningstid är under våren. Efter parning gräver honan en grund grop i sand eller jord och lägger mellan tre och 20 krämfärgade ägg i en kull. Inkubationstiden är cirka 64 till 80 dagar.
Björnormar kan och lever och förökar sig väl i fångenskap. Som många andra arter bör björnormar hållas i ett torrt och rymligt vivarium som måste hållas varmt (23–27°C). Björnormar hibernerar vanligtvis över vintern och parning sker på våren omedelbart efter hibernation. Honan lägger upp till 20 ägg i en kull, var och en mätande runt 7,5–10 cm i längd. Dessa ägg tar vanligtvis mellan 60 och 70 dagar att kläcka.
Nyfödda björnormar mäter mellan 30 och 45 cm långa. En gång kläckta finns det ingen föräldravård av de unga.
Björnormar är inte giftiga eller farliga för människor så de är okej att hålla som husdjur. Som andra ormar i fångenskap måste de hållas i ett varmt, torrt bur och det är viktigt att de har massor av utrymme att växa och sträcka ut sig; annars kommer de att bli stressade. Björnormar är inte lika lätttamade som andra arter som oftare hålls som husdjur, som maissnokar, men de blir vänliga om de hanteras minst en gång per dag.