Sällskapsdjur
Pepparflugor (Biston betularia) kännetecknas av kamouflerande vingfärger – mest svarta eller vita. Ljusare morph kallas "typica" (originaltyp). Mörkare morph kallas "carbonaria" eller "melanic", uppstod mid-1800-talet och blev vanligast. Hög population i England, vilar dolda på trägrenar dagtid.
Det antas att de två färgerna uppstod genom anpassning till plötsliga miljöförändringar. Ursprungligen var barken vitare – "typica" bäst anpassad. Ca 1830 förändrade industrialismens utsläpp barken till mörkare, sotig svart. Forsknare märkte då en högre andel "carbonaria" – troligen anpassning.
Färgen är avgörande för att blunda in mot trädet vid vila. Fåglar och fladdermöss är vanligaste rovdjuren – jakten sker dag och natt. Fåglar attackerar ofta när fjärilar vilar mot stammen – därför är kamouflage kritisk. Det är lättare för fåglar att upptäcka fjärilar som INTE matchar barken, vilket gör dem lättare byten.
Fladdermöss jagar på natten när fjärilarna är aktiva och flyger. I mörker är färg mindre avgörande – fladdermöss använder sonar. Men färg kan ändå spela roll: en mörkare fjäril kan undvika rov djur lättare i flykt.
Båda färgmorfer faller offer för fåglar och fladdermöss. Populationen av varje färg har gått upp och ner vid olika miljöförändringar. När Europa blir renare (teknik, mindre utsläpp) ökar de ljusare fjärilarna igen och kan en dag övergå "carbonaria" igen.