Sällskapsdjur
En mula uppstår när en haneåsna (jack) täcker en sto (mare). Muler är högt värderade för sin uthållighet, styrka och intelligens. De är föredragna arbetsdjur, då de är tåligare än hästar, kan bära mer vikt än hästar, och är smartare och tålmodigare än åsnor. Hane-muler kallas ofta "Johnny" muler, och honor "Molly" mulor.
Muler tar egenskaper från båda föräldrarna. Distinkta drag från åsnafadern: kort hake, långa öron, smala benmuskler, smala hovar, kort tjock huvud. Från mostern: hästliknande kropp, höjd, hals och tandform.
En medelstor mula väger ca 385–450 kg (850–1000 lbs), stora arbetsmuler upp till 590 kg (1300 lbs) – en välproportionerad, mycket kapabel lastbärare. Muler kan bära 20 % av sin kroppsvikt i död vikt, och har bättre uthållighet och uthållighet än sina mödrar – en fysisk egenskap de ärvt från sina åsnofäder.
Muler är kända för sitt tålamod och för att vara säkra på fötterna (sure-footed). De tillåter sällan en ryttare att sätta dem i fara, och är ofta skyddsamma mot sin ryttares säkerhet. De uppskattas som lastbärare, eftersom de ärvt åsnans arbetsmoral och uthållighet, och hästens mod och styrka.
Det vanliga ljudet en mula gör är en kombination av hästens gnickeri och åsnans bråk – ett distinkt ljud. Hane-muler är alltid sterila, men det finns ett litet antal fall där en hona mula har fått avkomma. Muler är ofta bruna, svarta eller gråa i nyanser; men vissa – t.ex. avkommor av appaloosa-sto – kan ha vilda färger och fläckmönster.