Sällskapsdjur
Sällskapsdjur
Djur får främst kväve genom sin diet, som består av växter eller andra djur. Kväve är ett viktigt makronäringsämne som krävs för olika biologiska processer, inklusive syntes av proteiner, nukleinsyror och andra viktiga molekyler.
Så här får djur sitt kväve:
1. Herbivorer:Djur som främst konsumerar växter, såsom kor, rådjur och kaniner, får kväve genom att konsumera växtvävnader. Växter tar upp kväve från jorden, mestadels i form av nitrater (NO3-) och ammonium (NH4+), genom sina rötter. Dessa kväveföreningar assimileras i växtproteiner och andra kväveföreningar. När växtätare äter växter bryter de ner dessa växtproteiner under matsmältningen och absorberar kväve som släpps under processen.
2. Rovdjur:Djur som främst konsumerar andra djur, såsom lejon, tigrar och vargar, får kväve genom att äta köttet av rovarter. När köttätare intar djurvävnader bryter de ner proteinerna och andra kväveinnehållande föreningar i köttet och absorberar kvävet på liknande sätt som växtätare.
3. Omnivorer:Djur som konsumerar både växter och djur, såsom människor, björnar och grisar, får kväve från en kombination av växt- och djurkällor. Omnivorer har fördelen att kunna få tillgång till kväve från olika dietkällor, vilket säkerställer att deras kvävekrav uppfylls.
4. Kvävefixerande bakterier:Vissa djur har symbiotiska förhållanden med kvävefixerande bakterier. Dessa bakterier bor i specialiserade strukturer eller vävnader i djurets kropp och har förmågan att omvandla atmosfärisk kvävgas (N2) till användbara kväveföreningar, såsom ammoniak. Värddjuret absorberar sedan dessa föreningar och använder dem för dess kvävebehov.
Det är värt att notera att kväve som erhållits från dietkällor genomgår ytterligare metaboliska processer, inklusive matsmältning, absorption och assimilering, för att omvandla den till former som kan användas av djurets kropp. Kväve återvinns också i djurets kropp genom metaboliska processer och utsöndras i slutändan som avfallsprodukter.