Sällskapsdjur
Sällskapsdjur
De flesta sötvattensfiskar är långt enklare att vårda än de flesta saltvattensfiskar, då saltvattensfiskar (eller marina fiskar) har betydligt högre krav på vattenparametrar än sötvattensfiskar. Ingen av dem kan överleva i den andres miljö. Orsaken till att saltvattensfiskar inte kan överleva i sötvattenmiljöer är relativt komplex, men på sin mest grundläggande nivå handlar det om en process som kallas biologisk osmos.
Den mest uppenbara skillnaden mellan saltvatten- och sötvattenmiljöer ligger i namnet; saltvatten innehåller avsevärt högre koncentrationer salt än sötvatten. Oceaner, många buktar, hav och utlopp är alla saltvattenmiljöer medan dammar, floder, bäckar och sjöar är vanligtvis sötvattenmiljöer. Saltvattenmiljöer har också högre pH-nivåer (typiskt 8,3) än sötvattenmiljöer (typiskt runt 7,0). Varje miljö har sina egna unika organismer anpassade för den.
Osmoreglering avser rörelsen av vatten in och ut ur en fisks celler från ett område med låg koncentration till ett område med hög koncentration. Vattnet i cellerna hos saltvattensfiskar innehåller mindre salt än vattnet i deras omgivande miljö, så salt utsöndras ständigt från fisken och tillbaka in i vattnet.
När den marina fisken dricker, genomgår vattnet den intar en process av desalininering, varav det mesta av saltet tas bort och frigörs tillbaka in i sin miljö. Njurrarna hos saltvattensfiskar är specialiserade för denna uppgift. Fisken måste dock ständig dricka för att hålla jämna med sin vattenförlust, eftersom saltvatten flyter från ett område med låg koncentration till ett område med hög koncentration.
När en saltvattensfisk placeras i en sötvattenmiljö, innehåller dess celler fortfarande mer saltvatten än det omgivande vattnet. Detta orsakar att vattenmolekyler övertar dess celler. Saltvattensfiskar, till skillnad från sötvattensfiskar, är byggda för att bli av med överskottssalt och har ingen biologisk mekanism för att ta bort överskottsvatten. Därför svullnar fisken upp och dess celler fylls med vatten tills de spricker och dödar fisken.
Diadroma fiskar är fiskar anpassade till både sötvatten- och saltvattenmiljöer med biologiska mekanismer för att ta bort både överskottssalt och överskottsvatten. Lax är ett av de vanligaste exemplen. De lever i främst saltvattenmiljöer men vandrar ofta in i sötvattenmiljöer för att para.