Herbivorer som äter blad äter generellt specifika delar av bladen snarare än hela bladet. Medan utsträckningen av selektivitet kan variera mellan olika herbivorarter och tillgängliga växtarter, här är några vanliga mönster:
- Bladkant: Många herbivorer föredrar att äta kanterna (marginalerna) av bladen, där vävnaden ofta är tunnare och mer mör, vilket gör det lättare att tugga och smälta.
- Unga blad: Herbivorer riktar sig ofta mot yngre blad eftersom de är typiskt mjukare, mer näringsrika, och innehåller högre nivåer av fukt och näringsämnen jämfört med äldre blad.
- Bladspetsar: Vissa herbivorer kan fokusera på att äta bladspetsarna, som kan vara särskilt saftiga och innehålla högre koncentrationer av näringsämnen.
- Undvika bladnervatur: Herbivorer undviker ofta att äta bladnervaturen, som är rik på tuffa, fibrosa material (lignin) och kan vara svåra att smälta.
- Selektiv undvikande: Vissa herbivorer kan selektivt undvika att äta specifika delar av bladen, som bladbasen nära bladstjälken, där koncentrationen av sekundära metaboliter kan vara högre.
- Näringsinnehåll: Näringsinnehållet i olika bladdelar kan påverka herbivorers födo preferenser.
- Växtförsvarmekanismer: Närvaron av kemiska försvar eller trichomer på vissa bladdelar kan avskräcka herbivorer från att äta dessa områden.
Det är viktigt att notera att herbivorers födo preferenser kan påverkas av olika faktorer, inklusive tillgänglighet och kvalitet av andra födoresurser, konkurrens med andra herbivorer, och växtens försvarmekanismer. Selektivitetsgraden kan också variera beroende på de specifika herbivor-växt-interaktionerna inom olika ekologiska sammanhang.
