Häster har en naturlig gap i munnen (utan tänder) där biten passar. Bitar verkar genom tryck på känsliga munstreck. Material varierar – idag oftast metall. Äldsta funna bit: Pazyryk, Sibirien (~3000 f.Kr.), kylen bevarade hästar och tack.
Snaffle (bräckbit)
- Enklast, billigast. Rekommenderas för nybörjarryttare – minst smärta. Varianter:
- Bar snaffle (rak bit): En rak metallstav över munnen.
- Broken snaffle (sprungen bit): Ledad i mitten, vilar på tungan.
Racingbitar
- D-ring snaffle: Metallring formad som D mot kinden. Rak eller ledad. Vissa med metallprojektioner för mer kontroll.
- Dexter-bit: Snaffle + stor metallring runt underkäken (uppfunnen av jockey Dexter).
Dubbelbrynta (double bridle)
- Kräver två bitar och två renpar. Endast för avancerade ryttare. "Fjäderlätt" kontakt ger kontroll. Vanligtvis curb + snaffle. Kedja på H-formad curb-bit under käken.
Gaited horses (ganghästar)
- T.ex. Tennessee Walking Horse. Tränas med hövdonheter och severa bitar (kontroversiella). Namn: twisted wire bits, long shank bits. Liknar tunna curb-bitar men med projektioner för smärta.
Hackamore (bitlös)
- Tryck mot nosen istället för munstreck. Vissa helt utan bit, andra med tunna stav för stabilitet. Mildast – men kräver erfaren ryttare. Inexperter ger mindre smärta med enkel snaffle.
Etisk not: Vissa bitar (specielt för gaited horses) anses opålitliga ur djurskyddssynpunkt. Välj alltid mildast möjliga bit som ger kontroll.
