Epidemiologi
Urinvägsstenar (urolitias) är mindre vanligt hos häst än hos andra återkvar. Sjukdomen drabbar sällan unga hästar. Ses ibland hos medelålders och äldre hästar och är vanligare hos valackar (geldings) och hingstar. Majoriteten av uroliter (stenar) finns i urinblåsa eller urinrör. De är oftast bilaterala och orsakar kronisk njursvikt innan de diagnostiseras.
Stenars sammansättning
Mestadels kalciumkarbonat, med struvit (magnesium-ammonium-fosfat) uroliter sett ibland.
Predisponerande faktorer
- Högt mineralinnehåll och pH-värden i normal hästurin kan predisponera för kristallbildning.
- Normal hästurin innehåller stora mängder mukoproteiner (glykoproteiner bestående av mukopolisackarider) som kan fungera som bindemedel för kristaller.
- Råfoder med högt innehåll av kalcium, ammoniak och magnesium predisponerar för stenbildning.
- Korn med högt fosforinnehåll kan också bidra till uroliter.
Symtom
- Dysuri (smärtande eller frekventa korta urineringar)
- Kolik (akut buk smärta)
- Hematuri (blod i urinen) – ses oftast efter ansträngning
Diagnostik
- Tentativ diagnos baserad på anamnes och kliniska tecken.
- Bekräftas via rektal palpation av fast oval massa vid eller nära blåsans hals.
- Transrektal ultraljud ger visuell bekräftelse.
- Urinanalys visar röda/vita blodkroppar, proteinuri och kalciumkarbonatkristaller.
Behandling
- Kateter i blåsa för att dekomprimera kan lossa en impakterad sten.
- Flera kirurgiska metoder: laserlitotripsi (laserfragmentering av sten).
- Profylaktiska antibiotika och urinförsurnande medel (t.ex. ammoniumklorid) efter behandling kan minska nybildning av stenar.
