Det femrikessystemet (Whittaker 1969: Monera, Protista, Fungi, Plantae, Animalia) dominerade länge men ifrågasätts idag av många biologer p.g.a. molekyllära upptäckter.
Kritikpunkter
- Morfologi över filogenesi: Systemet bygger på yttre likheter (cellstruktur, näringsinhämtning) snarare än evolutionära släktskapsrelationer (monofyletiska grupper).
- Konstgjorda grupperingar: Protista är en "skräpbyrå" för alla eukaryoter som inte är växter, djur eller svampar – polyfyletisk.
- Arkebakterier (Archaea): Upptäckten av en grundläggande domän skild från bakterier (Monera) ledde till tre-domänsystemet (Woese 1990): Bacteria, Archaea, Eukarya – och förslag på sex riken (Archaebacteria, Eubacteria, Protista, Fungi, Plantae, Animalia).
- Styvhet: Systemet svår att anpassa vid nya upptäckter (t.ex. virus, viroider, endosymbiogena organeller).
Modern alternative: Filogenetisk systematik (Kladistik)
- Bygger träd (kladogram) baserat på molekyllära data (DNA/RNA-sekvenser).
- Identifierar monofyletiska grupper (klader) – alla avkommor från en gemensam förfader.
- Inga fasta rangord (rike, stam, klass) nödvändiga; fokus på förgreningsmönster.
- Exempel: Opisthokonta (djur + svampar + koanoflagellater) är en välstödd klade.
Nuvarande konsensus
Majoriteten av systematiker föredrar filogenetiska, ranglösa eller flernivåsystem som reflekterar evolutionär historia. "Rike" är en praktisk men artificiell kategori.
