Baserat på observerade trender kan följande slutsatser dras om vildbestånds hållbarhet:
Initial stabilitet och nedgång: Bestånden var stabila tills omkring 2005, varefter biomassan började minska under ökad press.
Överfiske: Fisketakten översteg den naturliga tillväxten, vilket utarmade bestånden.
Utarmning och kollaps: En snabb nedgång efter 2010 ledde till beståndskollaps, där populationer inte längre kunde återhämta sig.
Brådskande åtgärder krävs: Strängare regler, minslade kvoter och bevarandeåtgärder behövs för att förhindra ytterligare förluster och möjliggöra återhämtning.
Balansera hållbarhet och sysselsättning: Friska bestånd måste upprätthållas samtidigt som fiskesamhällenas ekonomiska behov beaktas.
