Precis som alla däggdjur – med lungor
Bengaltigern (Panthera tigris tigris) andas genom lungandning. Processen är identisk med andra däggdjur:
- Inandning: Musklerna runt revbensburen och diafragman drar ner/utåt → bröstkorg expanderar → negativt tryck drar in luft genom näsa/mun → trakea → bronker → alveoler (lungblåsor).
- Gasutbyte: I alveolerna diffunderar syre (O₂) in i blodet (binder till hemoglobin i röda blodkroppar) och koldioxid (CO₂) diffunderar ut från blodet till luften.
- Utandning: Diafragman och revbensmuskler avslappnar/trycker upp → bröstkorg krymper → luft trycks ut.
Anpassningar för en toppredator
- Stora lungor och hjärta: Hög syreupptagningskapacitet för explosiv hastighet och styrka.
- Effektiv blodcirkulation: Hög hematokrit (andél röda blodkroppar) under ansträngning.
- Nässtruktur: Stora näshålor, välavancerade luktcellor – kan lukta byten på kilometeravstånd.
- Andningsfrekvens: Vila: 10–15 /min. Max ansträngning: 60–80 /min.
Inget särskilt "tiger-organ"
Tigern har inga gägglor, inga luftsäckar (som fåglar), inga hudandningsorgan. Hennes andningssystem är ett klassiskt, högpresterande däggdjurslungsystem – optimerat för en stor, solitär, ambush-jägare.
