Sällskapsdjur
Tigerhajar, som andra hajar, har ett unikt och högt känsligt hörselssystem.
En serie sensoriska porer längs kroppssidorna upptäcker vibrationer och tryckförändringar i vattnet, vilket gör att de kan känna av bytes rörelser.
Det inre örat hanterar ljudvågor. Hajarna har en speciell struktur som kallas "sacculus" som är extremt känslig för lågfrekventa ljud, som fortplantas väl genom vatten.
Ljudvågor färdas genom hajens kropp till det inre örat via käkbenet, vilket gör att de kan höra ljud från avstånd, även i dimma eller mörkt vatten.
Tigerhajar är särskilt känsliga för lågfrekventa ljud typiska för stora, långsamt rörliga byten som fiskar eller säl, vilket hjälper dem att hitta mat från långt avstånd.
Även om den inte är lika precisionsbestämd som människans hörsel, kan de avgöra ljudkällans grova riktning, vilket hjälper dem att navigera mot byte och undvika rovdjur.
Sammanfattningsvis: Tigerhajar använder sidlinjen, det inre örat och käkbenets ljudledning för att upptäcka lågfrekventa ljud, lokalisera byte och navigera effektivt.