Sällskapsdjur
Sällskapsdjur
Det kan vara chockerande att upptäcka att sällskapsråttor och råttor uppfödda som reptilfoder är exakt samma tamart av samma art. Skillnaderna uppstår främst på grund av hur de uppföds. Ansvariga uppfödare ser till att deras råttor är väl socialiserade, välfödda och friska. Foderråttor får knappt någon omsorg – de är bestämda att bli en orms lunch, och få fodruppfödare bryr sig om om råttorna mår bra.
Foderråttor uppfös vanligtvis under intensiva förhållanden liknande "valphundsfabriker". Uppfödarna tjänar på kvantitet, inte kvalitet. Det är osannolikt att råttorna får någon veterinärvård. Stora antal råttor på liten yta gör att infektioner och parasiter sprider sig snabbt. Dåliga förhållande och kost ökar stress och sjukdomar. Observera att honor av foderråttor ofta är gravida när de hamnar i djuraffärer.
Foderråttor är ofta inavel. När en uppfödare har några startråttor brukar hen inte lägga vikt på att upprätthålla en sund genpool. Foderråttor kommer ofta från nära besläktade föräldrar, vilket ökar risken för missbildningar, genetiska sjukdomar, förkortad livslängd och dåligt temperament.
Foderråttor socialiseras inte. Den tamade rasen är passiv jämfört med vildråttor och biter sällan. Foderråttor är dock ofta nervösa, kämpar när de lyfts upp och tar lång tid att bli vänliga mot människor.
Vissa räddar foderråttor för att hålla som husdjur. Var medveten om deras särskilda behov: de är inte tam och behöver en fullständig veterinärundersökning omedelbart. Förstagångsägare rådss att undvika att adoptera en foderråtta och istället skaffa ett ungt par från en ansvarig uppfödare.