Sällskapsdjur
Sällskapsdjur
Många reptilentusiaster vill ha en orm men nekas att mata gnagare. Även om alla ormar är rovdjur och flertalet äter ryggsträngsdjur, finns det arter som trivs på insekter eller maskar. De bästa husdjursalternativen är: rågsnok (Opheodrys aestivus), brunsnok (Storeria dekayi) och ringsnok (Diadophis punctatus).
Mästare på camouflage i träd/buskar. Äter insekter, spindlar, andra evertebrater. Ur hållningssynpunkt liknar de ödlor: matas 4–5 ggr/vecka, gynnas av fullspektrumsljus och källciumtillägg, får insekter. Milda, biter sällan, men stressas lätt – hantera endast vid nödvändighet.
Små, hemliga, finns över stora delar av Nordamerika. Stor variation i storlek, habitat, byte, färg (upp till 14 underarter). I vilden visar magfärger, utsöndrar illaluktande musk, viker upp läppar. I fångskap tamas snabbt, ofarliga. Byte: regnmaskar, salamandrar, ormar, ödlor, sniglar, insekter – varierar med region. Svagt giftiga, har förstorade tänder bak i munnen för att injicera gift i byte. Giften orsakar sällan symptom hos människor, inte medicinskt signifikant.
Östra USA, ofta nära människor. Mycket små (<30 cm, vissa vuxna 15 cm). Kan vara försiktiga vid hantering, plattar huvud/kropp, biter upprepade gånger, men lugnar ner. För små för att bita effektivt. Äter sniglar, regnmaskar, andra mjuka evertebrater. Även kallade DeKay-snokar. Skyddade i vissa områden – kolla lokala lagar före förvärv.
Fler arter äter evertebrater men har korta fångenskapshistoriker och sällan tillgängliga. Butlers gartersnok (Thamnophis butleri) – exklusivt regnmaskar, hotad i Indiana. Sydöstra kronsnok (Tantilla coronata) – hundfotingar, spindlar, insekter, mild gift. Glattgrönsnok (Liochlorophis vernalis) – norra släkting till rågsnok, mer marklevande. Yucatan kricketsnok (Symphimus mayae) – specialiserad på gräshoppor, dåligt känd, sällan till salu.