Sällskapsdjur
I vilden lever ormar nära rabies-smittade djur, men de kan varken smittas eller smitta andra. Sjukdomen begränsas till varmblodiga däggdjur.
Virussjukdom (genus Lyssavirus, familj Rhabdoviridae). Flera varianter, oftast namngivna efter ursprunglig värd (t.ex. skunkrabies). När virus når hjärnan påverkar det centrala nervsystemet. Dödsorsak: progressiv förlamning. Två former: »dumb» (depression, trötthet) och »furious» (aggression, galenhet).
Rabies drabbar alla varmblodiga däggdjur. Reptiler, amfibier, fåglar, insekter är inte känsliga i någon form – de kan inte få sjukdomen även om de äter smittat djur eller bits. Ormar är reptiler → kan inte få rabies.
Även om alla däggdjur kan bära virus, är vanligaste vektorer: kojoter, skunkar, rävhundar, fladdermöss. Hundar och katter är också bärare – därför krävs vaccin. Ormar i USA äter smådäggdjur (möss, råttor, kaniner, ekorre) som sällan har rabies.
Även om de inte får rabies, kan ormar smitta människor med zoonoser: salmonella, mesocestodiasis, sparganosis, aeromonas m.fl. Ofta visar ormen inga symptom. Smitta kan ske vid hantering eller rengöring av bur.