Sällskapsdjur
Sällskapsdjur
Vilda geckoar är rika reptiler, indelade i hundratals arter. De söker skydd, äter, förökar sig och försvarar sig som flesta djur. Majoriteten lever utomhus, men många fångas och hålls som husdjur.
Små till medelstora ödlor. Dvärggecko (Sphaerodactylus) är en av världens minsta (ca 16 mm). Största: stor skogsgecko (Gekko smithii) upp till 20 cm. Färger varierar från bleka och matta till intensiva gröna, lila, orange.
Beroende på art: regnskogar eller extremt torra områden. Exempel: Sri Lankas gyllene gecko och Madagaskars daggecko i hetta/torr miljö. Fläckad bogfingergecko (Cyrtodactylus) i fukta regnskogar under döda löv. Förekommer i Sri Lanka, Kina, nordöstra Indien, Sydafrika, Asien.
Variabel: insekter (kackerlackor, gräshoppor), växtlig materia. Cyrtodactylus-arter (t.ex. brynt böjtågecko) äter möss och små fåglar. Barkgecko och kandyan gecko (största i Sri Lanka) jagar små ormar.
Inga levande avkommor. Geckoella-arter lägger ägg (vanl. 2) under stora stenar. Tokégecko klistrar ägg på lodräta ytor (väggar, block) och ger ingen föräldravård. Sri Lankas gyllene gecko lever i grupper och delar kläckbon. Honor av skaldfingergecko (Lepidodactylus) kan producera ägg utan hane (parthenogenes).
Varierar per art. Tokégecko: aggressiv, territorial, visar tunga/svalg vid hot. Fyrklövad gecko (Gehyra mutilata) kan automutilera sig vid fångst – huden lossnar för att verka död. Skaldfingergecko och Geckoella yakhuna rör sig långsamt och håller sig för sig.