Sällskapsdjur
Det är inget skoj. När blåsfiskar känner sig hotade ökar de snabbt sin kroppsstorlek genom att svälja mycket vatten, ibland luft. De visar då sina skrämmande taggar (inte alla arter har dem). Taggarna är inte bara smärtsamma – de är ofta giftiga, för både djur och människor. Det är ett tydligt "dra dig nu"-signal. Ser en blåsfisk ut som en boll: den känner sig osäker och rädd – var försiktig.
Blåsfiskar har anmärkningsvärt elastiska och fjädriga bukar. När de snabbt tar in vatten ser de ut som flera gånger större än i lugnt tillstånd.
När blåsfiskar plötsligt blir massiva, skräcker de oftast av rovdjur – det är inte lätt att svälja dem. Taggarna ser inte heller inbjudande ut. Många rovdjur ger upp. Om en ihärdig rovdjur ändå biter, kan den drabbas av ett aggressivt, förlamande gift: tetrodotoxin. Inte alla blåsfiskar har det, men många. Giftet smakar illa och kan vara livshotande.
Blåsfiskar är naturligt tröga och klumpiga, långt ifrån snabba simmare. Det gör dem sårbara för attack. De kan inte fly lätt, men de kan skrämma iväg fiender genom att blåsa upp sig.