Sällskapsdjur
Enligt Cornell University drabbas ca 45 % av alla katter i USA av gastrointestinal parasitism (mask) någon gång i livet. Magmaskar, rundmaskar, krokmaskar och bandmaskar är vanligast. De stjäl näringsämnen och kan orsaka kräkning, diarré, anemi och utlagring.
Katter fångar och äter gnagare/fåglar – en mycket vanlig smittväg, särskilt för rundmaskar. Cornell University uppger att rundmaskar är den vanligaste tarmparasiten (25–75 % prevalens). Gnagare fungerar som transportvårdar; det räcker med en mask för att smitta.
Katter är rena och slickar sig ofta. Men genom att svalka smittade flugor smittar de sig själva. Bandmaskar överförs ofta så här och är relativt harmlösa vad gäller sjukdomsspridning.
Katter äter sällan insekter, men kan smittas via dem. Magmaskar bäras av t.ex. kackerlackor och syrsor. Om en mus äter insekterna och katten sedan äter musen, ökar risken. Symptom: kräkning och aptitlöshet.
Krokmaskar (mindre än 1 cm, trådformiga) finns i 10–60 % av katter. Vuxna katter smittas oftast genom larver som tränger igenom huden. Larverna vandra till lungorna och tarmen innan de blir vuxna maskar.
Regelbundna avmaskningar och flugbekämpning minskar risken avsevärt. Konsultera din veterinär för lämpligt schema.