Sällskapsdjur
Ammoniak är en färgfri, stickande förening av väte och kväve. Katturin består av ammoniak – ett metaboliskt biprodukt – som ger den karakteristiska fula lukten. Katter med njursjukdom har ofta urin med högt ammonikhalt. Kattägare utsatta för stora mängder katturin inandar stora mängder ammonikångor. Ammoniak reagera med fukt i luftvägar, munhåla, ögon och hud och bildar ammoniumhydroxid. Överflödigt ammoniumhydroxid leder till cellförstöring genom att störra lipider i cellmembranen.
Inandning av stora mängder ammoniak orsakar omedelbart brännande i hals, luftvägar och näsa. Vid högre exponering: yrsel, svimning. <1 ppm är ofarligt. >25 ppm ger illamående, huvudvärk. >300 ppm kan leda till död. Men ammoniak i katturin ligger vanligtvis lägre.
Överexponering orsakar ögon- och hudirritation. Katturin fastnar i möbler, listor, mattor – hälsorisk. Personer med svaga immunsystem, allergier, astma, migrän är extra känsliga. Låga koncentrationer (50 ppm) ger snabb irritation. Långvarig exponering för högre koncentration kan ge permanent ögonskada/blindhet och hudbrännskador. Barn mest i riskzon på grund av lägre kroppsvikt.
Inandning av ammoniakrik katturin orsakar trakeala brännskador, näsfaryngal/alveolär/ bronchiolär ödem, luftvägsskador – andnöd. Fortsatt inandning ger luktvanvänjning och trötthet. Låga ammoniknivåer är svåra att upptäcka, vilket fördröjer åtgärder tills allvarlig skada uppstått. Kvävning i sluta rum eller dålig ventilation.
Inandning av små/medelstora mängder ger hosta, slem, andfåddhet. Ammoniak irriterar luftvägar, gör andning svår. Hoste med slem indikerar luftvägsinfektion.