Sällskapsdjur
Sällskapsdjur
Den ursprungliga Schnauzern (Jätteschnauzer) är en mycket stor, vänlig och aktiv hund. När människor flyttar in i mindre hem ville de fortfarande ha Schnauzer men behövde en mindre hund. Minatyrschnauzern uppföddes för att fylla detta behov. En bra ras för första hundägarna som vill ägna tid varje dag till lek med sin hund. De är en av de längst levande hundarna, ofta långt upp i tonåren.
Minatyrschnauzer ser ut som block på ben. De är solidbyggda små hundar med djupa bröst och mycket muskler. De har semi-hängöron, lång tunna svansar och växer fantastiska ögonbryn och skägg. De har tjock päls av vårt hår, vanligtvis helt svart, svart/silver, silver/vit, mörkgrå "salt och peppar" och mycket sällan helt vit.
Uppfödd i Tyskland från 1600-talet för att bli en mindre version av den älskade Jätte- och Standardschnauzern. Man tror att stora Schnauzers korsades med Affenpinscher och Pudel för att skapa rasen. De spreds gradvis i Europa och kom till amerikanska utställningar ca 1925.
Schnauzer kommer i tre storlekar – Jätte, Standard och Minatyr. Minatyr är minst: genomsnitt 4,5–7 kg, ca 30 cm höjd. Jämför med Jätteschnauzer: 32–36 kg, 60–71 cm.
Minatyrschnauzer uppföddes som sällskapshundar med viss jakt- och vaktförmåga. Många jobbar idag som utställnings-, terapi- eller showhundar. Andra är utmärkta råtta- och mössfångare.
I USA ses Minatyrschnauzer ofta med spetsiga öron och små svansar. Detta beror på kosmetiska operationer: öronklippning och svansdocking. Dessa ingrepp är förbjudna i många länder.
Minatyrschnauzer är benägna för Schnauzer comedo syndrom, en hudbesvär lik svarta porer hos människor. Det är icke-livshotande. Men varje märklig knöl bör undersökas av veterinär.
Detta är högenergi, intelligenta hundar med egen vilja. De blir bättre sällskapshundar och mer träningsbara när de är kastrerade/sterilisera.