Doberman och Agility: Rasbeskrivning, temperament, tävlingar, hälsa

Dobermann uppkom i Tyskland 1860-tals genom korsning av tyska pinscher, rottweiler, beauceron, Manchester terrier, greyhound. Resultat: smal, kraftfull "arbetshund". Visades 1876, erkänd av AKC 1908. Används i polis, militär, räddning, hundsport.

Fysiska egenskaper

24–28 tum (61–71 cm), 30–40 kg (66–88 lbs). Lång, kvadratisk kropp, lång smal huvud, rektangulärt mus, bred bröstkorg, smal bak. Färg: oftast "phantom" (svart/tan), även röd, isabella, blå merle, albino. Öron oftast kupade, svans dockad (obs: förbjudet i Sverige).

Temperament

Högintelligent, lätränad, utmärkt i agility. Men intelligens kan ge viljestyrka/stubborness – kräver tydlig, konsequent ledare. Agility tränar lämpliga dominans/underordning-roller.

Agility-tävlingar

Hund kör hinderbana leds av förfarares kommandon/rörelser. Hinder: hopp, tunnel, slalom, vippa, pausstationer (sitt/stanna/ligg). Alla inom Standard Course Time (SCT). Poäng: avdrag för fel, bonus för smidig körning.

Tävlingsorganisationer

AKC (American Kennel Club)
USDAA (United States Dog Agility Association)
NADAC (North American Dog Agility Council)

Klasser efter storlek, erfarenhet, ålder: Novice, Intermediate, Advanced.

Doberman-hälsoproblem

Cervikal spondylitis (Wobbler syndrom): fusion av nackhalskotor, ryggmärgscompression. Regelbunden motion (agility) + viktkontroll minskar risk.
Vita/albino doberman: risk för blindhet, dövhet, hudproblem.

Agility är idealisk utlopp för Dobermans energi och intelligens – med rätt ledare.

Hundutbildning