Sällskapsdjur
Sällskapsdjur
Blodceller kända som blodplättar (trombocyter) tar hand om små råttor i hundens blodkärl. När hundens immunsystem hindrar blodplättarna från att göra sitt jobb utvecklas ett tillstånd som kallas immunmedierad trombocytopeni, eller IMT. IMT inträffar oftast hos medelålders hundar och raser som kan vara predisponerade för detta tillstånd, såsom pudlar, old english sheepdogs och cocker spanielar.
När hundens immunsystem felaktigt identifierar blodplättar som inkräktare, täcker antikroppar dessa blodplättar. Miltceller kallade fagocyter, som normalt förstör gamla blodplättar, attackerar de antikroppsbelagda blodplättarna med en mycket högre hastighet. Den underliggande orsaken till immunsystemets handlingar är okänd. Möjliga utlösare inkluderar genetiska faktorer, vaccinationer, toxiner och virala eller bakteriella infektioner. Om IMT inträffar medan hundens kropp frigör antikroppar för att bekämpa en toxin eller infektion, kan antikropparna misstaga blodplättar för inkräktare om deras ytstrukturer är likartade.
Förlusten av blodplättar vid IMT orsakar spontana blåmärken, som ofta visas som stora blåmärken uppbyggda av mindre fläckar. De lättaste platserna att upptäcka dessa inkluderar tandkött, mage och ögonvitor. Små mängder blod kan ses i avföring eller urin. Näsblod kan också inträffa. I allvarliga fall utgör inre blödningar i vitala områden som ryggmärgen eller hjärnan en livshotande risk.
Diagnos av IMT innebär blodprov för att bestämma blodplättantal och röda blodkroppar. Andra metoder inkluderader urinprov, benmärgsanalys, avföringsanalys och röntgen eller ultralund för att kontrollera inre organ. Andra tillstånd som orsakar lågt blodplättantal, såsom artificiella östrogener och fästingburna sjukdomar, måste uteslutas. Om prover visar normal blodplättantal men abnormal blodplättfunktion bör möjliga orsaker som överanvändning av aspirin eller pankreatit kontrolleras innan diagnos ställs.
Behandling av IMT fokuserar på att undertrycka immunsystemet för att minska förstörelsen av blodplättar och produktionen av antikroppar. Kortikosteroider, såsom prednison, är de mest använda läkemedlen, även om biverkningar som ökad aptit ofta uppstår. Starkare immunundertryckande mediciner såsom azatioprin kan användas om steroider visar sig ineffektiva eller orsakar allvarliga biverkningar. De flesta mediciner börjar verka inom tre till fem dagar. En splenektomi, eller kirurgisk borttagning av milten, kan utföras om mediciner inte fungerar eller om IMT återkommer efter att mediciner inte längre tas.
Frekventa blodkontroller medan medicindosen gradvis minskar kan hjälpa till att upptäcka återfall innan yttre symtom visar sig. Dessa kontroller sker typiskt upp till tre veckor efter dosförändringar och precis innan en ny förändring sker. Om ett återfall upptäcks, ökas medicinen och långvarig läkemedelsbehandling kan bli nödvändig. Biverkningar förknippade med långvarig användning av mediciner, såsom viktuppgång, kan utvecklas.