Sällskapsdjur
Sällskapsdjur
Ordet "skabb" föranleder bild av stackars hund, men nästan alla hundar upplever skabb. Valpar hos mor får demodex-skabb (brukar gå över). Andra typer: sarkoptisk skabb (skabb), otodektisk skabb (öronskabb). Varje typ orsakad av egen fästing → ser olika ut.
Sarcoptes scabiei → intensiv klåda. Hannfästingar på hudytan, honor gräver gängar i övre hudlager, lägger ägg → larver → nymfer → nya gängar. Symtom: rodnad, inflammation, skorpbildning. Visas först runt öron, ansikte, armbågar, buk. Lilla röda bumps/vällar, stark doft. Obehandlat → tjock, rynkig hud.
Demodex canis – normal del av hundflora. Mor överför till valpar vid amning (inom 3 dagar). Normalt immunsystem håller dem borta. Om immunförsvar nedsatt/ej fullutvecklat (valp) → snabb förökning. Kan vara lokaliserad eller generaliserad.
Lokaliserad: Enskilda skallplack på ansikte (polkadotted utseende), ev. ett ben. Max två ställen.
Generaliserad: Hela kroppen, skallig hud, fläckvis päls. Klåda p.g.a. sekundära bakteriella infektioner.
Eutrombicula alfreddugesi (Trombiculidae) – plockas upp utomhus i ruttnande material. Symtom: håravfall, pimples, irriterad/röd/skorpig hud. Öronfästingar (Otodectes cynotis) → öronklian, huvudskakning. Gående skabb (Cheyletiella yasguri) → hudskorfning längs rygg, fästingar synliga rörliga.
Beror på fästingstyp och ras. Antiparasitmedel: ivermectin, selamectin, moxidectin. Vissa härdraser (border collie, fårhundar) känsliga för ivermectin → lägre dos/annat medel. Lokaliserad demodex behöver oftast ingen behandling (går över). Misstanke på fästing → vet för bekräftelse och rätt behandlingsplan.