Sällskapsdjur
Sällskapsdjur
Kommersiellt viltfoder finns som pellets eller mash. Vaktlar är känsliga för cornstorlek och föredrar tugggängiga bitar. Olika storlekar kan ge obalanserad kost – undvik att blanda former. Matning skiljer sig efter syfte: slaktdjur får "finisher" med mer fiber; uppfödare/äggproducenter får "developer" med högt protein; ungar upp till 8 veckor får "starter" med högst protein; äggläggare får specifikt foder med mer kalsium för starka skal. Kyckling- eller kalkonfoder kan ersätta vaktlarfoder vid tillgänglighets- eller kostnadsproblem.
För att stabilisera/öka vildbestånd: anlägg fodermarker. Komplettera naturliga källor med planteringar som ger frön och täckning (skydd mot rovdjur genom gömställen och minskat söktid). Föreslagna växter: bovete, majs, soja, spannmål (vete, råg, havre). Hirs (panik, råghirs) eller blåbärs-/björnbärsbuskar ger täckning. Baljväxter som fjärilärt lockar insekter – en viktig proteinkälla. Direktspridning av foder ger snabbare resultat. Durra föredras framför majs – mindre bitar, lättare att äta, mindre mögelrisk.
Det lockar att komplettera kost för fångenvaktlar, men blandade frön är näringsmässigt balanserade. Tillägg kan ersätta nödvändig mat. Berikning kan dock hjälpa mot cannibalism (fåglar hackar på varandra). Erbjud hela haver och korn, skrådfoder eller grönsaker (mogna tomater, kål, rovolöv, lucernshö) i separata hörn för att distrahera och separera fåglarna.
Vaktlar behöver högre protein under häckningssäsongen (vår/sommar) och vintern i hårda klimat. Foder ska användas inom tre veckor från tillverkning, särskilt vid värme/fukt. Mögel kan producera mycotoxiner som orsakar dålig hälsa och tillväxt.