Sällskapsdjur
Sällskapsdjur
Den österliga skrikugglan är en liten rovfågel, bara 18–25 cm hög när den är fullvuxen, och lever i stora delar av östra USA, Midwest, Kanada och Mexiko. Även om det är en liten, mycket anpassningsbar fågel, står den inför faror som följd av habitatförstörning och mänsklig intrång. I vissa fall kan habitatintrång också leda till faror för människor.
Habitatintrång och stadsutbredning kan ha negativ effekt på både skrikugglan och människor inom dess habitat. Skrikugglor bo vanligtvis i hål i träd, som ofta tas bort från stadsparker och bostadsområden. Som alternativ kan de bo i booxar som hemmaägare sätter upp eller ta övers övriga booxar som redan upptas av andra fåglar. En fara för både människor och uglar uppstår på vintern när skrikugglor vanligtvis jagar nära vägar där de kan krockas med fordon.
En annan fara för rastande skrikugglor är konkurrens med andra fåglar. Om någon stör skrikugglan kan dess rastplats tas av andra fåglar, såsom kråkor, som kan mobba skrikugglan och stjäla dess byta.
Den österliga skrikugglan är en liten fågel med två färgfaser, förekommande i både grått och rött fjäderdräkt. Hanens sång låter som en hästgnäggning. Honans rop liknar ett skäll eller ett uggla-rop och hörs främst när hon försvarar boet. Skrikugglans kost består främst av insekter samt små fåglar, däggdjur, krypdjur och reptiler. Vingbredd ca 56 cm, vikt ca 200 g.
Rovdjur: mink, iller, tvättbjörnar, skunkar, ormar, kråkor, blåkråkor, hökar och andra ugglaarter (stor hornuggla, snöuggla, långöra uggla, skogskråka). För att undvika stor hornugglas habitat undviker skrikugglor tät skog och höga skogar. Andra faror: parasiter och sjukdomar som fågelpockor och malaria. Eftersom skrikuggla sitter högt i näringskedjan är den också sårbar för bioackumulation av miljötoxin och pesticider.