Det finns inga vetenskapliga bevis för att honhjortar (dovhjortar/damhirscher) aktivt äter avskedda horn (geweih) för närings skull.
Varför de inte gör det
- Lågt näringsvärde: Horn består huvudsakligen av ben (kalciumfosfat/kollagen) med mycket lågt proteininnehåll och nästan inget fett eller lätt tillgängliga mineraler jämfört med växter.
- Matsmältning: Hjortar är växtätare med magar anpassade för att bryta ner cellulose via mikrober. De saknar enzymer och bakterier för att effektivt smälta ben.
- Beteende: De kan nibba ut nyfikenhet eller för mineraler (se nedan), men de söker inte upp horn som föda.
Varför de kan interagera med horn
- Mineralbehov (Osteofagi): Hjortar (både hanner och honor) kan ibland gna på ben eller horn – ett beteende kallat osteofagi – för att komplettera med kalcium och fosfor, särskilt under periods med högt behov (geväxt, laktation, hornväxt hos hanner) eller vid mineralbrist i marken. Det är dock inte "ätande" i mening av energiförsörjning.
- Nyfikenhet/Utforsking: Unga djur undersöker föremål med munnen.
- Markering (Hanner): Hanner rakar ibland slita av hornrestar vid markeringstrad mot träd/buskar.
Slutsats: Honhjortar äter inte avskedda horn som en matkälla. Eventuell gnagning beror på mineralbehov (osteofagi) eller nyfikenhet, inte näringsintag.
