Sällskapsdjur
Sällskapsdjur
Herr White formulerar egentligen *inte* sin första önskan i "Apans Pfote". Han gör bara en tyst önskan medan han håller pfoten. Berättelsen betonar den outtalade naturens av önskan, vilket adderar spänning och mysterium.
Texten lyder:
"Han såg på pfoten, och sedan på sin hustru, vars ansikte var vitt av rädsla. 'Jag vet inte vad jag ska önska, och jag tror inte att jag vill ha något särskilt,' sa han till slut. 'Jo, önska något du inte kan förlora,' sa hon. Han satte sig ner igen, och med en djup suck gjorde han sin önskan."
Det är först senare i berättelsen att vi får veta vad han önskade, men spänningen och mysteriet höjs eftersom vi inte vet hans önskan förrän konsekvenserna börjar komma fram.