Sällskapsdjur
Sällskapsdjur
Krabbor har specialiserade andningsorgan som gör att de kan andas under vattnet och över vatten.
Så här gör de det:
1. Gälar:Krabbor använder främst gälar för andning när de är under vattnet. Gälar är fjäderniga strukturer belägna på kroppens sidor, nära benen. Gälarna täcks av ett skyddande gillskydd eller karpace.
- När under vattnet tar krabbor in syre upplöst i vatten. Vatten dras in i gillkammarna och gälarna extraherar syre från det.
- Syre transporteras sedan genom krabbens kropp genom dess cirkulationssystem.
2. Modifierade andningsorgan:Vissa krabbor har utvecklat modifierade andningsorgan som gör att de kan andas luft direkt. Dessa modifieringar gör det möjligt för dem att överleva i semi-akvatiska eller markmiljöer.
- Till exempel har Fiddler Crabs en specialiserad struktur som kallas en andningskammare eller "Gill Chamber." Denna kammare innehåller modifierade gälar som kan fånga luft och låta krabban andas syre från atmosfären.
- Landkrabbor, som Ghost Crab, har liknande andningsanpassningar som gör att de kan leva och andas på land.
3. Flygrespiration:Krabbor som lever i tidtidszoner eller semi-terrestriska livsmiljöer har anpassningar som gör att de kan respirera atmosfäriskt syre. De kan andas luft direkt genom modifierade strukturer, till exempel:
- Spirakel:Vissa krabbor har spirakel, som är små öppningar på kroppen som gör att luft kan komma in i andningsorganen.
- Pseudotracheae:Dessa är specialiserade strukturer som finns i vissa krabbor som fungerar som små luftrör, vilket underlättar luftbyte mellan atmosfären och krabbens andningsorgan.
4. Vattenanpassningar:Krabbor som främst lever under vattnet har ofta effektiva gillsystem och förlitar sig starkt på upplöst syre i vattnet. Deras gälar är utformade för att maximera syreupptag från deras vattenmiljö.
Det är viktigt att notera att olika krabbarter kan ha variationer i deras andningsmekanismer, och vissa krabbor kan använda kombinationer av dessa anpassningar för att överleva i olika miljöer.