Sällskapsdjur
Sällskapsdjur
Skabb används ofta som benämning för sarkoptisk mite eller sarkoptisk mang. Sarkoptiska mitar är små insekter som gräver sig ner i rävens hud och lägger ägg. Larverna kläcks, äter hudceller och upprepar processen. Skabb orsakar inflammation, klåda och håravfall utöver korrigga, torra skador och skorf på huden. Med tiden sänker sarkoptisk mang rävens immunsystem, och infektioner och inre parasiter etablerar sig. Räven kommer att dö av svält.
Tyvärr misstänks rävar med sarkoptisk mang ofta ha rabies. Rävar med skabb kan ha följande symtom: öppna sår; en bart svans; korrigg film runt ögonen, munnen eller näsan; ses tugga, slicka eller klia; verkar tunn, undernärd, seg, eller stel; eller ses söka mat på dagen utan rädsla för människor.
Injicerbart ivermectin för nötkreatur och grisar har använts oralet för att säkert och effektivt behandla tamhundar för sarkoptisk mang och kan ges till rävar också. Doseringen för behandling av hudparasiter är två till tre gånger doseringen för hjärtmaskprofylax. Blanda ivermectin i hundmat på en pappersplatta och placera plattan nära området där du sett räven. Eftersom livscykeln för sarkoptiska mitar är mellan två och tre veckor måste du upprepa behandlingen varannan vecka tills du märker att rävens hud har blivit ren och håret växer tillbaka.
Milbemycin Oxime har också använts säkert och effektivt för att behandla sarkoptisk mang hos tamhundar och kan ges till rävar. Till skillnad från ivermectin kommer Milbemycin Oxime i tabletter och inte som vätska. Den använda doseringen är 2 mg/kg eller 1 mg/lb. Blanda Milbemycin Oxime i hundmat, helst på en pappersplatta, och placera maten där du sett räven. Upprepa behandlingen varannan vecka tills du ser förbättring av rävens hude och päls för att säkerställa att räven ätit maten och intagit medicinen, då inget hindrar andra djur från att äta mat som lämnats ute.
Varning: Behandling av vilda rävar bör ske under uppsikt av veterinär eller viltvårdspersonal. Fel dosering kan vara dödlig. I Sverige är behandling av vilda djur reglerad – kontakta länsstyrelsen eller veterinär.