Sällskapsdjur
Bakbenssvaghet = när kaninen saknar sin vanliga styrka i bakbenen. Allt från liten snubbling till fullständig paralys (ingen rörelse, inget svar på stimulans). Många orsaker – identifiering avgör behandling.
Plötslig påverkan, dragning, vrida på bakben/rygg → traumatisk skada. Om du ser detta och kaninen omedelbart visar svaghet – akut veterinär. Fullständig paralys = lite att göra för livskvalitet. Om kanin har känsla i tår och tarmkontroll → kan återhämta sig med 6–8 veckor i liten bur (rörelsebegränsning). Kortison kan användas initialt mot svullnad.
Artrit, diskdegeneration, spondylos → progressiv svaghet. Glukosamin och kondroitin (ledtillskott). Antiinflammatoriska läkemedel mot tryck på ryggmärgen. Enkel fysioterapi för rörelseomfattning. Akupunktur och skelettmanipulation – populära alternativ men kan vara svårt att hitta veterinär med kaninkompetens.
Parasiter/bakteriella infektioner kan ge bakbenssvaghet. Infektion → antibiotika. Ibland intravenös behandling på djursjukhus. Två vanliga parasiter: Encephalitozoon cuniculi och Baylisascaris procyonis – ingen känd bot. Fenbendazol och ponazuril lovande mot E. cuniculi (Dr Dana Krempels, Univ Miami). B. procyonis: kortison omedelbart för att minska skada.
Kanin som vandar fritt kan komma i kontakt med gifter → bakbenssvaghet. Behandling kräver identifisering av giftet.
Cancerös tumör på ryggmärgen → funktionsförlust. Behandling: operation, kemoterapi, strålbehandling eller kombination.
Många sjukdomar ger allmän svaghet som förväxlas med bakbenssvaghet: cancer, anemi, hjärtsjukdom, leversjukdom, njursjukdom, malnutrition, obalanserad diet. Smärttillstånd (sår på tassar, tarminstoppning) kan begränsa rörlighet.