Hajar försvrar sig med flera anpassningar:
- Skarpa, sågade tänder för bytefångst och försvar.
- Tuff hud täckt av tandhugg (dermal denticles) – minskar motstånd och skadar angripare.
- Broskskelett som är svårare att skada än benskelett.
- Kraftfulla fenor för snabb flykt.
- Elektroreceptorer som upptäcker närliggande djur.
- Kamouflagefärgning för attack från förmäte och gömma.
- Migration för att undvika rovdjur och hitta mat.
Vuxna hajar har få naturliga fiender (börstvalar, större hajar, människor). Deras främsta försvar är att upptäcka hot tidigt och flyktas, eller att bli så stora att få rovart vågar attackera.
