Sällskapsdjur
Sällskapsdjur
Framgång för recirkulerande akvarier/avloppssystem beror delvis på omvandling av metaboliska fiskavfall. Kväveavfall elimineras genom nitrifierande och denitrifierande biologiska filter. Nitrifierande filter är enkla, men biologisk balans i denitrifierande filter är mer känslig. Vid denitrifikation reduceras nitrit (NO2-) och nitrat (NO3-) till elementärt kväve (N2). Processen drivs av anaeroba mikroorganismer som kräver elektrondonatorer från organiska eller anorganiska källor. Både etanol och metanol kan användas som källor.
Denitrifikatorer är fakultativa anaerober som använder nitrat som slutlig elektronaccepterare i syrefattiga miljöer. Heterotrofa denitrifikatorer (organiska kolväten som elektronkälla) är vanligast i naturen. I miljöer med lågt upplöst kol använder autotrofa denitrifikatorer andra material, t.ex. metanol och etanol, som elektronkälla.
Metanol var ursprungligen första val som koltilskott för kväveborttagning: 2,0–2,5 delar metanol per del nitrat. Kemisk kostnad per kväveenhet: metan (metanol) var initialt billigast, mest använd vid avloppsverk. Metanol ger låg biomassaavkastning → mer metanol för denitrifikation än för biomassa. Etanol överträffar nu metanol som kolkäll tack vare flera kriterier.
Metanol har använts som alternativ kolkälla. Etanol (också för avloppsdenitrifikation) ersätter metanol för att det är lättillgängligt och relativt billigt. Etanol är mycket lämplig ersättare – denitrifikationshastigheten med etanol är 2–3 gånger högre än med metanol. Etanol metabolisas lättare → högre hastighet, särskilt vid lägre temperaturer där metanol är mindre utnyttjbart.
Syrefattig miljö krävs (upplöst syre ≈ 0) för båda som kolkällor. I akvariums biologisk filtrering kan både etanol och metanol användas i denitrifikationskammare/filter.