Sällskapsdjur
Enligt Fish Channel är ammoniak en "osynlig mördare". Endast acceptabel nivå är noll. Det kommer in via tre vägar. Minst sannolikt: felbehandlat kranvatten. Sönderfallande organiskt material (döda fiskar, för mycket foder) höjer ammoniak. Eftersom ammoniak utsöndras från fisarnas gälar, gynnar överbefolkade akvarier höga nivåer. Ammoniak är färgloft och vattenlösligt – klart, blankt vatten indikerar INTE ammoniakfri miljö.
Filtrering är tankens sätt att ta bort (utdata) ammoniak. Om filtrering är begränsad (t.ex. underskärmt filter) ackumuleras ammoniak snabbt. Klassisk period: när tank, fiskar och filter är nya – "Nytt Tank Syndrom". Undvik genom gradvis tillsats av fiskar och frekventa vattentester under uppbyggnad. När ammoniak INTE beror på nytt tank syndrom: kontrollera filter för blockeringar, minskat flöde, överflöd av avfall.
Ammoniak existerar i två former: fritt/ojoniserat ammoniak (NH3) och joniserat ammoniak, ammonium (NH4). Ammonium är mindre giftigt men fortfarande allvarligt. Andelen giftig/mindre giftig beror på vattens pH och temperatur. Högre pH och temperatur = större andel högst giftigt fritt ammoniak. Enligt Fish Channel: pH 8 = ammoniak 10x mer giftigt än pH 7. Vid 20°C (68°F) = 5x mer giftigt än vid 0°C (32°F). Ammoniak är 30% mindre giftigt i marina (saltvatten) akvarier men ändå: endast acceptabel nivå är noll.
Även om ammonium (NH4) är mindre giftigt, kan det leda till ett annat allvarligt problem – nitrit. När ammonium blandas med vatten kan goda bakterier konvertera det till nitrit (NO2). Som ammoniak är nitrit giftigt och skadligt för fiskar. Orsakar allvarlig stress, andningsproblem, försvagat immunsystem → högre känslighet för sjukdomar och död. Även om ammonium underlättar nitrit, måste oberoende tester göras för varje.
Ammoniak är vävnadirriterande, orsakar hyperplasi. Röda ränder på gälar/kropp. Gälar blir röda/lila, vävnader svullnar/blöder, känsliga filament förtjocknar/klumpar ihop → minskar syreupptag och ammoniakutsöndring (90% av ammoniak utsöndras via gälar). Drabbade fiskar visar uttalat gaspande, oftast vid ytan. Ytterligare tecken: lathet, aptitlöshet, svävar på botten (särskilt ytvattensfiskar), inflammerade ögon eller anus.
Akut åtgärd: Stort vattenbyte (50%), kontrollera/fixa filter, testa pH/temp, minsk föda, minska befolkning, dosera ammoniakbinder vid behov.