Sällskapsdjur
Sällskapsdjur
Black and Tan Revolt hänvisar till den korta revolutionära fasen i det irländska frihetskriget, som varade i cirka tio månader, från juli 1920 till juni 1921, och som innebar en upptrappning av våldet mellan den irländska republikanska armén (IRA) och dess motståndare, som inkluderade Royal Irish Constabulary (RIC) personal.
Bakgrund:
Under det irländska frihetskriget (1919-1921) var IRA engagerad i en gerillakampanj mot det brittiska styret på Irland. RIC, med sina medlemmar kända som "skalare", var den främsta polisstyrkan i Irland, ansvarig för att upprätthålla lag och ordning.
Upptrappningen av våldet som ledde till Black and Tan-revolten var delvis ett resultat av den brittiska regeringens svar på IRA:s aktiviteter. I början av 1920 vidtog den brittiska administrationen i Irland flera åtgärder, såsom införandet av ROIA (Restoration of Order in Ireland Act) och inrättandet av RIC:s hjälpavdelning.
ROIA gav omfattande befogenheter till myndigheterna, inklusive användning av militärt våld, förebyggande internering och hårda straff. Auxiliary Division, även känd som "Auxiliaries", bildades huvudsakligen av ex-militärer som hade kämpat i första världskriget. Både RIConstabulary och Auxiliary Division var tungt beväpnade, och de var auktoriserade att använda våld mot IRA.
Black and Tan:
Termen "Black and Tan" hänvisar till de två färgerna på uniformerna som bärs av rekryterna i den nyinrättade RIC Auxiliary Division:svart för RIC-uniformen och beige eller tan för militärkaki.
Black and Tans blev snabbt känd för sin hårdhänta taktik, brutala behandling av civila och urskillningslösa repressalier. Anklagelser om grymheter, repressalier, kidnappningar, tortyr och utomrättsliga mord begångna av RIC och Auxiliaries ledde till utbredd förbittring och ilska bland den irländska befolkningen, vilket underblåste ytterligare stöd för IRA.
Under denna period intensifierades IRA:s kampanj, inriktade på RIC-baracker och personal och engagerade sig i asymmetrisk krigföring mot de brittiska styrkorna. IRA antog också en politik med gerillataktik och bakhåll, vilket ledde till en kraftig upptrappning av våldet på båda sidor.
Upptrappning av våld:
Black and Tan-revolten bevittnade en intensifiering av väpnade sammandrabbningar mellan IRA och RIC/Auxiliaries. Repressalier och motrepressalier ökade i frekvens och brutalitet, vilket ledde till en ond cirkel av våld över hela Irland.
Den mest ökända incidenten under perioden är känd som "Croke Park Massacre", som inträffade i november 1920 under en gaelisk fotbollsmatch i Dublins Croke Park Stadium. Brittiska styrkor öppnade eld mot folkmassan som deltog i matchen, vilket resulterade i döden av civila, inklusive barn, och ytterligare 激怒的irländsk allmänhet.
Slutet på revolten:
Black and Tan-revolten uppnådde inga tydliga strategiska mål för varken IRA eller den brittiska regeringen. Våldet och kaoset ledde till att båda parter insåg behovet av en förhandlingslösning.
Revolten markerade en vändpunkt i det irländska frihetskriget, vilket bidrog till internationellt ogillande av brittisk politik på Irland. Det ökade den globala medvetenheten om situationen i Irland och ökade trycket för en lösning på konflikten.
Black and Tan-revolten slutade slutligen i juni 1921 med undertecknandet av det anglo-irländska fördraget, vilket ledde till upprättandet av den irländska fristaten inom det brittiska samväldet. Men splittringarna och våldet under denna period lämnade bestående spår på det irländska samhället, med några av dess konsekvenser som fortfarande kändes i samtida.