Sällskapsdjur
Sällskapsdjur
Om man ser på hunden som ett djur som klarat sig tusentals år utan industrimat, förstår man att deras biologiska behov matchas bäst av hel, rå mat. Deras matsmältning skiljer sig från människans – de har inte samma behov av "balanserad kost" i vår bemärkelse. Hundar trivs bäst av en kost så nära vilddjuret som möjligt.
Hundtänder är byggda för att rivna och tärna kött samt knäcka hårda ben. Torr kibble tillgodoser knäckbehovet, men rivnings- och tärningsbehovet kräver stora köttstycken (gärna med ben).
Hundar "svinar ner" maten. De har inte amylas i saliv för att bryta ner stärkelse i munnen – därför får de inte tandbelägg om de inte får enkel socker. Kyckling, nötkött och fläsk är favoriter.
Djuriskt fett ger energi; protein bygger muskler. Att hunden blir tjock beror på bristande motion, inte för mycket fett. Ge inte lättfettmat – hunden behöver fetten för att röra på sig. Behåll kycklinghuden och det feta köttet till hunden när du själv äter magerare.
Kött och fett är val 1 och 2. Kolhydrater (fullkorn som vete, havre) behövs för hjärnfunktion men i liten mångd.
Precis som hos människor möts näringsbehov genom variation. Rått kött är bäst (levande enzymer), men kokt kött fungerar utmärkt. Tänk: "skrapkött och matrester är supermat för hunden" – oftmer bekvämt än industriellt foder.
Ca 3 % av hundens kroppsvikt per dag. Exempel: 14 kg hund ≈ 420 g mat/dag. Hundar äter sig mätta av överlevnadsinstinkt – små, regelbundna portioner håller dem glada och i form.
Varje ras har olika behov. Faktorer: aktivitetsnivå, historia, disposition. Det finns ingen "en-diät-passar-alla". Levande vävnad är designad för levande mat – bearbetad mat öppnar dörren för sjukdom vid långvarigt bruk.
Konsultera alltid veterinär innan du byter till råmat (BARF), särskilt vid valpar, gravida hunnar eller sjuka hundar. Hygien och balans (kött/ben/organer/grönsaker) är kritiska.