Sällskapsdjur
Sällskapsdjur
Idag äter hundar en variation av kommersiella och hemmatillagade dieter med stort ingrediens- och kvalitetsutbud. Genom historien har hundkost förändrats – både hälsosamt och ohälsosamt. 1900-talets tidiga hundkost hade andra drag än den spåda 1900-talet och senare perioder.
Innan kommersiellt djurfoder uppfanns lät hundar på att jaga byte och hämta matrester från människor. 1890-talet: den första kommersiella produkten dyker upp när amerikanen James Spratt reser till England med sin hund. Under resan erbjods hunden skeppsbiskvier – en mindre populär del av sjömännen diet. Spratt tyckte de inte var goda nog och formulerade något bättre. Hans nya hundkex innehöll vete, grönsaker, rödbeta, torkat kött.
Efter den omformade skeppsbiskvien kom F.H. Bennett med det första benformade kexet 1907 – "milk bone". Biskvier var redan populära i Europa och USA, och dessa gav en ny vinkling på en bekant produkt, riktad till hundar. Sida vid sida med nya kommersiella produkter bestod hundars diet fortfarande främst av matrester, innereien och andra rester. Spridningen av kommersiellt djurfoder ökade runt sekelskiftet.
1920-talet: Ken-L-Rations börjar konservrera hästkött till hundfoder. Då var hästkött ett riktligt och billigt alternativ. När USA gick in i WWII blev bleck dyrare och slutade användas som konservmaterial. Hästutbudet minskade, överskottet försvann. Runttiden tog Purina (foder till lantbruk) fram kibblat hundfoder.
Djurfoderbranschen har sedan exploderat, med val: konserv, torrt, rå, ekologiskt, fyllmedels- och konserveringsbelastat. Mer är känt om djurnäring nu än 1900-talet. Ibland ger det bättre foder, ibland inte. Innan marknaden mättades av kommersiella produkter "slurkade" hundar i tidiga 1900-talet och omkringliggande perioder sina matrester och vilda djur, kryddat med en skeppsbiskvi, milk bone eller burk hästkött ibland.