Sällskapsdjur
American Veterinary Medical Association och VetInfo4Cats.com rapporterar att det finns flera olika typer av tarmparasiter som är vanliga hos katter. Tarmparasiter gör generellt kattens tunna eller tjocka tarm till sitt hem; vissa parasiter kan dock också infektera luftvägarna eller hjärtat. Parasiter smittar genom flera vägar, inklusive infekterat vatten och avföring, från mor till ungar eller intag av en smittad gnagare.
Enligt Doctor Foster and Smith's Pet Education.com: "Giardia är protozoer (encelliga organismer) som lever i kattars och hundars tunna tarm." När en katt äter cystformen av denna organism frigör den sin aktiva form, trofozoit, i djurets tunna tarm. Förmågan att röra sig mycket effektivt inuti tarmen gör att parasiten fäster sig vid kattens tarmvägg och börjar föröka sig, vilket inaktiverar kattens förmåga att ta upp näring från sin mat och skadar tarmslemhinnan. Även om katten inte förlorar sin aptit vid infektion med giardia cati, börjar djuret gå ner i vikt.
En vanlig och skrämmande inre parasit, krokmaskar är särskilt vanliga hos ungar. Dessa "tandade tuggare" finns i fyra olika klassificeringar; men endast A. tubaeforme, A. braziliense och U. stenocephala infekterar katter. Genom att använda sina "tandliknande strukturer eller skärplattor", som Pet Education.com uttrycker det, fäster krokmaskarna sig vid kattens tarm och börjar äta deras blod. Detta orsakar inte bara allvarliga tillstånd som anemi och diarre, utan krokmaskar kan också vara ansvariga för ouppklarlig viktnedgång hos katten. Faktiskt löper allvarligt smittade katter risk att dö av utmattning orsakad av krokmaskar.
En annan vanlig inre parasit är spulmasken. Även känd som askarider, gynnar två av tre klassificeringar (Toxascaris leonina och Toxocara cati) katter som värd. Spulmaskar är extremt smittsamma och utgör ett hot för både andra djur och människor. Om smittad kan en katt utsöndra miljontals spulmaskägg i sin avföring dagligen. Många månatliga topikala lopp- och fästingmedel förebygger också spulmaskar. Pet Education.com rekommenderar att om en katt blir smittad, bör den övervakas och ha avföringsprov tagna regelbundet efter avslutad behandling för att säkerställa att återinfektion inte sker.