Sällskapsdjur
Sällskapsdjur
Kattkrampanfall kan orsakas av trauma, virus- eller bakterieinfektioner, läkemedelsöverdos eller epilepsi. Andra metaboliska störningar som kan utlösa anfall inkluderar diabetes mellitus, njursvikt eller leversvikt. Kattimmunbristvirus (FIV) har också visat sig orsaka krampanfall och nervcellsdöd.
Utöver de nämnda orsakerna kan krampanfall också vara en ärftlig egenskap. Vid anfall utan känd orsak ställer veterinärer generellt diagnosen epilepsi, en livslång tillstånd.
Under ett anfall fungerar neuronerna i kattens hjärna oberoende av varandra och missfyrar. Dessa missfyrningar orsakar att katten förlorar medvetandet, blir omgiven av omgivningen och/eller får snabba, okordinerade rörelser. FIV har visat sig skada kattens neuroner, vilket kan utlösa anfall eller skada nervcellen tillräckligt för att orsaka nervcellsdöd.
Katter med epilepsi börjar typiskt få anfall mellan två och tre års ålder. Likvid anfall orsakade av trauma eller sjukdom kan katten utveckla en tom blund, skaka på ett ben eller skrika ut. Detta stadium är det mildaste och kallas petit mal-anfall. Dessa episoder varar generellt en minut.
Grand mal-anfall kännetecknas av att katten faller på en sida, urinerar eller avföring okontrollerat, paddlar med fötterna, skummar i munnen och/eller skriker. Dessa episoder varar vanligtvis fem minuter eller mindre.
De allvarligaste anfallssymtomen uppstår i status epilepticus-tillståndet. Katten visar samma symtom som vid grand mal-anfall men episoden varar i timmar. Efter återhämtning från ett sådant anfall får katten ett nytt.
Krampanfall, undantaget status epilepticus, är inte livshotande om katten inte befinner sig i en osäker eller okontrollerad miljö. Status epilepticus-anfall kan däremot orsaka allvarliga organskador och möjligen döden då kroppstemperaturen blir kritiskt hög medan kroppen dras av våldsamma kramp i timmar.
Epilepsi är en inkurabel sjukdom som kontrolleras med antikonvulsiva läkemedel som fenobarbital. Fenobarbital lugnar neuronerna i hjärnan för att kontrollera allvarlighetsgrad och frekvens av anfall. Veterinärer ordinerar sällan antikonvulsiva läkemedel om inte katten har mer än ett anfall per månad som varar längre än 30 minuter.