Sällskapsdjur
Ringorm är en svampinfektion som orsakar smärtsamma såren på kattens känsliga öron. Smittan sker genom kontakt med svamppor. Överföring kan ske genom direkt kontakt med smittad hud eller med sporer i miljön. Din katt kan smittas genom att dela utrymme eller vårdredskap med en smittad katt.
Mest benägna är unga kattungar, gamla katter och långhåriga katter. Perserkatter verkar vara mer benägna än andra raser.
Ringorm ger en liten, rund, hårfri såra på huden. I örat kan den upptäckas tidigare eftersom håret är kortare. Såret kan verka skalligt eller inflammerat. Det kan finnas puster på såren, och katten kan visera obehag genom att klia öronen. I tidiga stadier kan det saknas symtom. När sjukdomen fortskrider kan såren växa och drabbas större områden.
Tre huvudmetoder för diagnos:
Små läkningar på öronen behandlas med lokal behandling. Långhåriga katter behöver ofta klippas först. Föredragen behandling är kalk-svavel-dopp, som luktar illa och kan tillfälligt göra pelsen gulaktig. Vid allvarliga fall kan oral antimykotisk medicin krävas. Om lokal kräm inte hjälper efter 2–4 veckor kan veterinären ordinera oral antimykotikum.
För att förebygga återfall: rengör alla vårdredskap, matskålar och boendeytor. Använd 10 % blekolösning på ytor som tål det. Tvätt kuddar och filt i mycket hett vatten. Dammsug möbler och gardiner, ångrengör mattor. Undvik sopning och torr dammsugning, detta sprider sporer i luften. Dela inte vårdredskap med andra kattägare.