Sällskapsdjur
Sällskapsdjur
Alla katter – oavsett ålder, ras eller kön – riskerar att smittas av FHV-1. Inga specifika faktorer ökar risken för en enskild katt. De flesta katter utsätts för FHV-1 någon gång, men inte alla blir sjuka. Av de som utvecklar symtom bidrar svagt immunsystem eller plattrass (t.ex. perser) till allvarligare symtom.
FHV-1 smittar via sekret från smittad katt. Ögon- och näsutsläpp smittar delade föremål (kattlådor, mat- och vattenskålar), nysning sprider virus luftburna. Katter i samma hushåll smittar varandra genom social rakning.
Symtomen liknar förkylning: nästäppning, hosta, rennäsa. Nysningsanfall (snabba, upprepade nysningar) förekommer. Ögonsymtom: utsläpp, sår, konjunktivit (ögonrosa). Tung infektion kan ge viktminskning p.g.a. aptitlöshet och luktsinnesförlust.
Diagnos ställs utifrån symtom, medicinhistorik och laboratorieprover av näs- och ögonutsläpp. Antikroppar mot herpesvirus sökas med immunofluorescensanalys. Stris av ögonutsläpp undersökas för virusinficerade celler.
FHV-1 kan aldrig fullt ut eraderas. Behandling syftar till att kontrollera symtomens allvarlighet och varaktighet. Veterinär kan ordinera orala antibiotika och andra läkemedel för luftvägsinfektioner. Lokala salvor eller droppar linder ögoninfektioner.