Sällskapsdjur
Sällskapsdjur
Mappning mellan interna konceptuella och externa vyer
Mappningen mellan interna konceptuella och externa vyer innebär att man upprättar överensstämmelse mellan den konceptuella modellens enheter, attribut och relationer, och motsvarande element i den externa vyn, såsom databastabeller, kolumner och främmande nycklar. Detta steg säkerställer att den logiska modellens konstruktioner korrekt representerar strukturen och semantiken för de underliggande data som kommer att lagras och nås i databasen.
För att uppnå denna kartläggning effektivt:
1. Analysera datakrav: Identifiera de specifika datakraven för affärsapplikationerna som kommer att interagera med databasen från affärs- eller kravinsamlingsfasen. Detta inkluderar användarbehov, rapportfrågor, transaktionsuppdateringar och säkerhetsöverväganden.
2. Normalisera den konceptuella modellen: Normalisera den konceptuella modellen för att minska dubbelarbete och förbättra dataintegriteten. Identifiera enheter, attribut och relationer baserat på verkliga affärsregler och logiska grupperingar. Normalisera modellen enligt databasdesignprinciper som första normalform (1NF), andra normalform (2NF) och tredje normalform (3NF).
3. Identifiera databasstruktur: Bestäm lämplig databasstruktur och datatyper för varje attribut som identifieras i den konceptuella modellen. Välj lämpliga datatyper (t.ex. siffror, strängar, datum, tidsstämplar) i databasen som nära matchar egenskaperna hos attributen.
4. Karta objekt till tabeller: Kartlägg konceptuella enheter till databastabeller. Vanligtvis blir varje enhet en motsvarande tabell i databasen.
5. Karta attribut till kolumner: Mappa attribut (kolumner) från den konceptuella modellen till kolumner i databastabellerna. Se till att datatyperna som tilldelats i databasen överensstämmer med de avsedda attributegenskaperna.
6. Tilldela primära nycklar: Identifiera unika identifierare för varje tabell genom primärnyckeltilldelningar. Primära nycklar identifierar unikt varje rad i en tabell och spelar en avgörande roll för att upprätta relationer mellan tabeller.
7. Kartrelationer och främmande nycklar: Identifiera konceptuella samband och bestämma hur de ska representeras i databasen. Vanligtvis implementeras de med hjälp av främmande nyckelbegränsningar mellan relaterade tabeller. För varje relation läggs en motsvarande kolumn för främmande nyckel (med matchande datatyp) till den relaterade tabellen. Denna begränsning tvingar fram att värden i kolumnen för främmande nyckel måste matcha värden i den refererade primärnyckeln, vilket förhindrar ogiltiga datainmatningar och bevarar referensintegriteten.
8. Tänk på prestanda och flexibilitet: Optimera datamodellen med hänsyn till frågeprestanda och flexibilitet. Index kan definieras på vissa kolumner (t.ex. sådana som ofta används i frågefilter) för att påskynda datahämtningen. Reservera plats för att utöka bord genom ytterligare attribut baserat på förutsedda framtida krav.
Genom att utföra detta mappningssteg kan du effektivt överbrygga gapet mellan den konceptuella designen och den faktiska implementeringen av databasen, vilket säkerställer en korrekt representation och användning av affärsdata.