Sällskapsdjur
Engelska sadlar används globalt, inkl. alla FEI/OS-tävlingar (utom reining/vaulting). Anses säkrast och mest bekväma för häst – förhindrar muskelskador/smärta. Många typer efter ridstil och preferens. Dåligt passade sadlar ger allvarliga hälsoeffekter.
1700-tal: höga pommel-sadlar (baserade på tjurfäktning/korbarbete). När foxhunting blev populärt i England utvecklades lättare sadel med mindre smärta vid hopp – "English hunting saddle", förfader till alla engelska sadlar. Formen förändrades med nya stilar (eventing, show jumping) för ökad komfort/säkerhet.
Stöd till ryttare, skydd till häst. Vid rätt passform: ridning/hopp utan balansförlust, muskelskada, smärta (vanligt vid bareback/andra sadlar). Varje typ designad för sin ridstil, maximerar häst/ryttares förmågor. Flesta utformade för maximal rörelsefrihet vid hopp/galopp.
Variationer i säteform/höjd, flapplängd, stigbygelslängd. Dressyr/allround/eventing: 14–19 tum. Saddle seat: 17–22 tum. Träd: laminerade träskikt förstärkta med fjäderstål – justerbar men begränsad flex. Padding + läder ovanpå träd, läder runt basen → paneler, flaps, säte. Ko-läder vanligast. Underpaneler fyllda med ullfleece (billigare: syntet). Ingen horn/utskjutande element (skillnad mot western/australiensisk).
Välj efter avsikt/komfort. Alla sadlar bör anpassas av proffs. Felpassning → blåmärken, beteendeproblem.
Rätt passform avgörande. Dålig passform → ryggproblem (fel muskler, försämrad topline, hål efter axlar → lordos/swayback, inklemda nerver). Symptom: ont i rygg, höjd rygg, kaftspänning, motvilja vrida, bucking, rearing, ojämnt hovslit, kortare steg, ojämnt svettmönster. Ryttare kan också få problem. Vid misstanke om felpassning – agera omedelbart.