Löss på hästar
Hästars öron kan drabbas av löss och fästingar, men sällan öronkvalster. Löss är små, platta, vinglösa insekter, 2–4 mm långa när de är fullvuxna. Deras lilla storlek och att de parrar i det täta vinterpälsen gör dem svåra att upptäcka. Löss finns på många kroppsdelar: öron, man, svans och runt hövar.
Typer av löss
Löss delas in i två huvudtyper beroende på hur de äter: sugande eller betande. De lever av hudavfall eller kroppsvätskor. Lössbena har klor för att fästa på hår/fjäder. Hästar kan drabbas av två arter:
- Haematopinus asini – häst sug-löss
- Damalinia equi – häst bet-löss
Öronlöss kan vara av båda arterna.
Symtom på lössangrepp
- Hårförlust och matt päls
- Filting av kropps-, man- och svanshår
- Hudirritation och klåda
- Hästen gnuggar mot staket, väggar eller biter sig för att klå
- Vid allvarliga angrepp: anemi p.g.a. löpande blodförlust
Detektion: Del hårstrån och undersök hår och hud nära. Betande löss (aktiva) ses lätt rör sig. Sugande löss rör sig långsammare, ofta med munndelar intryckta i huden.
Behandlingsalternativ
- Insekticid medicin eller lössdödande pulver.
- Eftersom livscykeln är kort, räcker behandling varannan vecka för utrotning.
- Om behandling inte ges tillräckligt ofta kan antalet löss öka.
- Klippning av pälsen begränsar lössens boende- och parringsplatser.
Orsaker
- Tätt vinterpäls = föda för löss. Varje häst är utsatt.
- Mindre friska hästar drabbas hårare.
- Hästar i stora grupper = ökad spridning och parring mellan hästar.