Tandmorfologi är en nyckel till trofisk nisch. Huvudtyper:
- Växtätare (Herbivorer): Platta, kvadratiska rotmässor (molarer) för kvarning; skärande incissiver (gnagare, nötkreatur); tandlucka (diastema). Ex: ko, häst, kanin, giraff.
- Köttätare (Karnivorer): Stora, spetsiga kugg-tänder (canines) för att gripa/döda; sekatoriska käktänder (carnassials P4/m1) för att skära kött som en sax. Ex: lejon, varg, örnbär.
- Alltätare (Omnivorer): Blandning: skärande incissiver, kugg-tänder, platta molarer med både skärkant och kvärnyta. Ex: människa, gris, björn, råka.
- Insektätare (Insektivorer): Små, skarpa, koniska tänder för att krossa kittin. Ex: igelkott, musspett, tamandua (tandlös men lång tunga).
- Fruktätare (Frugivorer): Små, avrundade molarer för att krossa mjuk frukt. Ex: fruktbats, vissa primater.
- Fiskätare (Piskivorer): Koniska, pigga, återbökta tänder för att hålla glatt byte. Ex: hajar, delfiner, sälar, kormoraner.
Tandformulär (t.ex. människa: I 2/2, C 1/1, P 2/2, M 3/3 = 32 tänder) är artspecifika. Fossila tänder är ofta enda bevarade spår av utdöda arter och avgörande för paleoekologi.
