Sällskapsdjur
1. Ge mänskliga egenskaper till livlösa föremål:
* "Vinden viskade hemligheter genom träden." (Vind kan inte viska, men det låter som om det pratar.)
* "Klockan kryssade otåligt." (Klockor har inte känslor, men det gör att det verkar som om det är oroligt.)
* "Solen log ner på jorden." (Solen har inget ansikte, men det är personligt att visa värme och lycka.)
2. Ge mänskliga egenskaper till abstrakta begrepp:
* "Tiden flög förbi." (Tiden är inte levande, men det görs att det verkar som om det går snabbt.)
* "Rättvisa kräver vedergällning." (Rättvisa är ett koncept, men det har fått en röst och en åsikt.)
* "Rädsla höll hennes fångenskap." (Rädsla är en känsla, men det har gett kraften att kontrollera någon.)
3. Ge mänskliga egenskaper till djur:
* "Hunden vaggade svansen lyckligt." (Medan hundar väcker svansarna är det personifierat att antyda att det känns lyckligt.)
* "Katten stirrade på mig med misstänksamhet." (Katter tänker faktiskt inte, men meningen ger dem mänsklig misstank.)
* "Fågeln sjöng en glad melodi." (Fåglar sjunger, men ordet "glad" ger låten en mänsklig känsla.)
4. Använda figurativt språk:
* "Träden dansade i vinden." (Träd kan inte dansa, men bilden skapar en livlig scen.)
* "Stormen rasade med raseri." (Stormar har ingen ilska, men metaforen gör att det verkar våldsamt.)
* "Berget stod höga och stolta." (Berg kan inte känna stolthet, men meningen ger dem en känsla av värdighet.)
Kom ihåg: Personifiering är en talfigur som hjälper oss att förstå och förhålla sig till saker som inte är mänskliga. Det gör att skriva mer levande och engagerande.