Sällskapsdjur
Kinesisk Shar Pei (även Shar Pei eller Shar-Pei) är en hund ursprungligen uppfödd för hundstrider. "Shar Pei" betyder "sand hud". De blev kända i USA först på 1970-talet. De är berömda för sina otroliga rynkar. Många Shar Peis överges varje år när den söta valpfasen passerar och människor inser vilken stark och stubbig hund de fått. Shar Peis är inte bra hundar för första hundägarna.
Konst från Han-dynastin i Kina avbildar rynkiga hundar ca 206 f.Kr. Detta antyder att Shar Peis kan vara en av Kinas äldsta hundraser. De tros härstamma från Chow Chow. Rasen nästan utrotades under Kulturrevolutionen, men Hong Kong-avlare bevvarade rasen. Första Shar Peis exporterades 1966. De blev "must-have yuppie-hund" på 1980-talet i USA. AKC erkände rasen först 1988.
Dessa hundar uppföddes för att slåss mot andra hundar. Derför är deras hud så rynkig och lös – så Shar Pei kan bits utan att organen skadas, så de kan fortsätta slåss. De har också använts som vakter och packdjur. Många har blivit bra sällskapshundar, men de behöver leva med människor med erfarenhet av stora hundar.
Shar Peis anses ibland stora, ibland mediumstora hundar. Genomsnitt 46–51 cm vid axeln. Genomsnittsvikt 14–18 kg, men många större hundar rapporterats.
Byggd som en liten mastiff, har Shar Pei små, rynkiga öron och en blunt snut. Ögonen är lilla och ansikte/hals fullt av rynkar. Päls kan vara korthårig, lång ("björnpäls") eller däremellan. Svansar är starkt krullade över rumpen. Benen är tjocka och stabila. Många färger. De har blåsvart tunga. Chow Chow är den enda andra ras med denna tungfärg.
Valparna är otroligt rynkiga, men Shar Peis förlorar de flesta rynkar utom ansikte och hals. De kan verka lata, men behöver mycket motion.
Shar Peis har många hälsoproblem. Allvarligast: invända ögonlock (entropion). Ansiktsrynkar måste ofta kirurgiskt åtgärdas så hunden kan se. De är också benägna för hudproblem, höftdysplasi och njurproblem. De tenderar att vara aggressiva mot andra hundar.
Det finns endast ca 70 000 Shar Peis i världen idag, vilket anses inte räcka för en hållbar genpool. Deras fysiska problem verkar öka med varje generation.