Sällskapsdjur
Sällskapsdjur
Australisk herdhund (Australian Shepherd) är en lojal, intelligent hund känd för sina herd- och vaktfärdigheter. Idag används de i många sammanhang – från ranchande till att hjälpa döva och blinda – men de kan också bli bra sällskapshundar i kärleksfulla hem. Rasen är erkänd av American Kennel Club och visar många unika fysiska och mentala egenskaper.
Trots namnet härstammar inte australisk herdhund från Australien. Man tror att baskiska herdar förde rasen till USA på 1800-talet, och eftersom gruppen kom från Australien fick hunden sitt namn efter kontinenten.
Rasen blev populär i USA efter andra världskriget när intresset för ridning och rodeo ökade. Rancher använde dem för att effektivt hüta stora boskapshjordar. Dessa ranchare hjälpte till att förbättra rasen genom att skärpa hundarnas färdigheter och främja deras anpassningsförmåga. American Kennel Club erkände rasen 1991.
Australisk herdhund har kallats många namn: Blue Heeler, Bob-Tail, California Shepherd, New Mexican Shepherd, Pastor Dog, Spanish Shepherd. Unik färgning är vanligt: blue merle (grå och svart marmorering), svart, red merle (röd och silver/beige marmorering), eller röd. Vita och bruna märkningar är vanliga på bröst, ben och huvud. Merle-färgade hundar blir mörkare med åldern.
Mediumstora. Hanner: 23–29 kg, 51–58 cm. Tikar: 18–25 kg, 46–53 cm. De har inte särskilt breda bröst eller stora huvuden, men ögonfärgen är märklig: blå, amber, hasselbrun och bruntöne. Pälsen är medellång och rak eller vågig. Svansar är naturligt korta (bobtail) men kan dockas som valpar.
Temperamentet kan vara blygt mot främlingar men de blir lojala, hängivna sällskapshundar. Många ges upp för adoption för att ägare inte var beredda på rasens aktiva natur och behov av lång, regelbunden motion. Vid rätt omsorg blir de mycket intelligenta hundar med lugnt, jämnt temperament.
De är extremt anpassningsbara: idag används de som narkotikahundar, räddningshundar, hörselhundar för döva och ledarhundar för blinda.