Sällskapsdjur
Sällskapsdjur
Termen "K-9" är en fonetisk stavning av "hund", och den används för att hänvisa till hundar, särskilt de som är utbildade för militär- eller polisarbete.
Här är en uppdelning av hur det kom till:
* Militär ursprung: Användningen av "K-9" tros ha sitt ursprung i den amerikanska militären under andra världskriget.
* Radiokommunikation: Under kriget använde militär personal radiokommunikation i stor utsträckning. När de hänvisade till hundar i sina kodade meddelanden använde de det fonetiska alfabetet.
* fonetiskt alfabet: I det fonetiska alfabetet uttalas "C" som "Charlie" men "K" uttalas som "kilo." Så, "Canine" blev "kilo-nine" eller "K-9."
* adoption: Denna term, som ursprungligen användes i militär kommunikation, spriddes till andra sammanhang och användes allmänt för att hänvisa till hundar, särskilt de som är utbildade för specifika uppgifter.
Idag används termen "K-9" ofta för att beskriva:
* Militära arbetshundar: Hundar tränade för uppgifter som patrull, upptäckt och sökning och räddning.
* Polishundar: Hundar tränade för uppgifter som läkemedelsdetektering, spårning och gripande misstänkta.
* Servicehundar: Hundar utbildade för att hjälpa individer med funktionsnedsättningar.
Så även om det kan verka lite konstigt, har termen "K-9" en historisk och praktisk grund, förankrad i militärens användning av fonetiska alfabet.